En dag i solen. En dag på stranden, en dag när livet är underbart. När timmar flyger förbi och tiden stannar när jag är nära ekvatorn. Med min vän i handen, går på gatorna i Los Angeles. Står och kollar på Hollywood skylten och tänker på drömmar som faktiskt en dag kunde bli sanna, som blev det. Att aldrig ge upp. Att alltid hoppa drömmen vid liv oavsett.
Att förstå sig på mig själv, att förstå varför alla dygn faktiskt har ett slut. När klockan slår 00.00 så logiskt. Men mina dagar har alltid fortsatt, mina dagar har alltid varit som bäst vid just tiden när dygnet flyttades fram. Det kanske är en spänning man dras till, eller för att jag är rädd för mörkret. Rädd för att vara ensam med tiden, när tiden försvinner.
Så mycket tankar, så mycket frågor. Så många drömmar, så många ord som jag kommer stå fast vid. Så många ord som skrivs ut i det tomma, så många ord som kärleksfulla, lekfulla tonåringar och äldre människor kommer att tadel av. Ord som skapar en mening, och meningar som skapar historia.
Lev idag, tänk imorgon och var som du är, för det är då du är bäst. Det är då du kommer hitta kärleken, finna lyckan. Sudda ut människor som inte vill vara med mig för att du är som du är.
Våga vara det, just det. Unik!
Ögon som ler på en flicka som varje dag hittar sig själv allt mer. Ögon som tittar på dig nu och säger tack för att du är en del av mig varje dag, då du alltid gått med mig på vägen! Tack!
Jag har precis kollat på ”Fråga Olle” och kom nyss fram till att jag är rätt liberal, jag tycker i stort sätt att allt är okej.
Tänkte såga Pernilla Wahlgren i ett inlägg och skriva att jag tyckte att det var osmakligt att stå och klänga på Marcus Schenkenberg inne på collage, delvis för att hon har två barn och för att hon borde lämna mackan till oss desperata kändiskåta småflickor. Men sen så kom jag på mig själv… Vad spelar det för roll?
Alla har sex, och alla är kåta. Bara för att vi helst inte vill veta att våra päron eller syskon har sex så tror vi yngre ofta att dom inte har det. Barn eller inte barn. Jag vet brudar som går ut på krogen varje helg och tar diverse festdroger… Men på fritiden så är hon världens bästa mamma, hon skulle aldrig sätta fest framför sina barn. Men ändå, så är hon ute ibland för att hon är människa, som vill träffa sina vänner. Egentligen så tycker jag att det är mer okej än att bli en röka-under-fläkten-morsa som dricker lättöl och skvallrar med sina polare om att grannen har en ny bil. Fast egentligen så är inte det fel heller för alla människor är olika.
Jag fick en väldigt intressant kommentar när jag kontrade ett helt inlägg på min blogg åt att svara på någon tjej som skickat in en massa bullshit om mig till någon skvallerblogg där hon skriver att jag hade diverse trekanter varje dag liksom. Ibland så önskar jag att jag hade det, att jag hade vågat det, men tyvärr så ser ju inte dagens samhälle ut så.
Det är ju skillnad att ha en trekant för att man har något mindrevärdighets komplex. Eller om man faktikst tänder på det. Jag säger inte att jag haft 100 trekanter i mitt liv direkt som jag kanske får det att låta nu (Daniels ord)… Men om vi säger så här, som dom flesta säkert redan vet så gillar jag både killar och tjejer. Wow vilken nyhet. För mig så sex inte något fult och smutsigt, utan mer något vackert mellan två personer.
När jag läste kommentarerna på en skvallerblogg så blev jag nästan mörkrädd t.ex. när någon skrev ”åh att ha sex med någon äcklig bartender som spottar än i ansiktet”… Många får det att låta som om att det alltid är på killens villkor, att tjejen bara skulle ligga där och ta emot det? Men tänk om man gillar det då kanske (ursäkta om jag är grov nu, haha). Jag har ingen aning om hur många av er tjejer som läser min blogg som har sex.
Jag säger inte nu att jag legat med över 10 pers i sommar, eller att jag blivit spottade i ansiktet, eller att jag haft en massa trekanter. Det jag säger är bara hur många av er tjejer ser på sex. Och framför allt på er själva?
Den här kommentaren fick jag av superfeministen Lady (läs hennes blogg: http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/). Jag älskar hennes blogg, visst är hon härligt överdriven. Men hon står upp för oss brudar.
”Jag gillar hur Hannah som driver bloggen One Way Communication uttrycker det: ”Jag önskar så att Paow sa “Japp, tänk att det hade jag, asheta trekanter med solbrända muskulösa unga män och JÄVLAR vad gött det var!”. Tänk om hon sa så. Tänk hur luften hade gått ur alla som ba “Fan vad vidrigt!” om hon ba “Jasså tycker du det? Tur att DU inte fick vara med i nån trekant då! HA HA HA!”.
Du är inte skyldig någon en förklaring. Oavsett hur full och grisig du har varit så är det din rätt. Du får knulla på fem killar på en och samma gång om du så vill och ingen, och jag menar verkligen INGEN, har rätt att fördöma eller uttrycka sig kränkande om dig p.g.a. det. Det är en skam att vi i Sverige 2012 fortfarande ägnar oss åt slut-shaming. Det är en skam att kvinnor trycker ner varandra, att kvinnor springer patriarkatets ärenden och reducerar kvinnors sexualitet till ett manligt privilegium.
Ingen äger dig. Varken din kropp eller din sexualitet. Att vara ”flickvänsmaterial” är ingenting någon kvinna någonsin borde sträva efter och de män som söker en sådan kvinna ska man hålla sig långt borta ifrån för de kommer ofta tillsammans med en ganska unken kvinnosyn, massa föreställningar, regler och krav på hur kvinnor får vara, se ut och bete sig.
Knulla på Paulina! Njut av din kropp, din ungdom, din frihet och be alla som inte gillar läget att suga röv.”
Jag är så trött på folk med skev kvinnosyn, skev inställning till sex, och på vad som är rätt och fel. Vill man inte knulla, men gör inte det då. Vill du ligga? Ligg med flera, om du nu vill det! På vad man får skriva och inte skriva. Jag vet att jag inte är lika engagerad i min blogg längre och tar mig tid att skriva sådana här inlägg längre. Men mina åsikter finns kvar, jag är fortfarande dålig på att formulera mig, men jag vågar lite mer och är snäppet vassare nu än förut. Jag ser på saker och ting ur flera synvinklar numera.
Är det någonting jag lärt mig under mina år som ”offentlig” ”känd” ”bloggare” eller vad man nu vill kalla det så är det att ju mer du visar av dig själv. Desto mer kommer folk att använda det emot dig. Det spelar absolut ingen roll i vad man skriver. Jag skrev för många år sedan ut mina komplex, då var det min panna och mina tänder… Nä, men vad tror ni att jag fick höra efter det jo att jag hade VÄRDLENS största panna. Varför vill man skriva så till någon annan människor? Jag var liksom 15 år och jag mådde extremt dåligt över det, delvis för att folk påminde mig om det varje dag. Började t.ex. att klippa bilder så att inte pannan skulle synas. Hade fula flottiga luggar som blev spretiga. Det var allt jag tänkte på.
Sen så blev jag lite äldre… Och folk började kanske att fatta att min panna inte blev mindre över att dom klagade på den eller så kanske folk blev lite äldre och kom i underfund med sig själva?
Och till det här med tänderna. Jag mådde dåligt, OTROLIGT DÅLIGT över det. Hundratals kommentarer på mina youtube klipp. Att jag ens vågade prata till slut var ett under. Nu idag så hatar jag och stör mig på andra som inte har perfekta tänder, för det var det många (jag säger inte alla) som berättade det för mig. Jag tänkte att man inte dög om man inte hade spikraka tänder. Jag fick höra det vart jag än gick liksom. Ett tag så gick det till och med så långt att jag försökte slå ut mina tänder med en hammare, och då var jag liksom 16 år gammal.
Sen så skaffade jag tandställning och ska jag vara helt ärlig, så känns det som en del av mig har försvunnit. Även om jag är nöjd med mina tänder idag och tycker att dom är jättefina så har jag börjat leta andra fel på mig själv. Förut så tänkte jag ” att bara om jag hade haft raka tänder så hade allt vart bättre”.. Fast vet ni vad… Det funkar inte så. I alla fall inte för mig.
Jag gillar mig själv. Jag har på något sett acepterat att det är så här jag ser ut. Jag kan inte säga att jag älskar mig själv, men jag är okej med hur jag ser ut. Jag skulle inte vilja ändra mig själv. Visst kanske kroppen, men jag måste komma igång med träningen. Och rätta till mina tatueringar. Jag är bara som vilken tjej som helst som försöker att överleva dagen eller hur man nu ska säga det.
Jag vill bara må bra. Jag behöver absolut inte va den tjej som står med halva sminkbruken i ansiktet och svankar i mitten av ett rum fullt med killar för att få uppmärksamhet. Sådetså 🙂 Tack till alla som stöttat mig under min ”resa”. Och tack till alla er som mobbat mig. Ni har gjort mig starkare. Men jag har också lärt mig att det tar lång tid att hitta sig själv.
Från en kväll där jag var med en viss tjej som bara brydde sig om smink och hår och tyckte att jag borde sminkat mig mer. Såg ut såhär i slutet av kvällen. Fresh!
Snart är jag hemma och då är det dax för Magaluf Reunion, och jag ska självklart dit!! Jag är as taggad ska bli så sjukt kul att träffa alla igen som man saknat dem! Ni kan boka – HÄR!!
Det går förstås även att ringa in på 08-6663333 (utomlands 0046 8 6663333), bara säg Magaluf Reunion så vet de exakt vilken kryssning det gäller.
Nu börjar jag faktiskt längta hem jätte mycket, lilla Maddi och Alex som tar hand om henne så snällt! Idag har vi bara solat och tagit det lugnt, lite rastlös är man ju men det bättrar sig oavsett och om någon vecka så är jag hemma i kalla Sverige igen, eller hur är vädret egentligen?
Ska bli kul att komma hem till vänner och familj som man inser hur mycket man älskar när man varit ifrån varandra så länge, 🙂
Snart är jag hemma och då är det dax för Magaluf Reunion, och jag ska självklart dit!! Jag är as taggad ska bli så sjukt kul att träffa alla igen som man saknat dem! Ni kan boka – HÄR!!
Det går förstås även att ringa in på 08-6663333 (utomlands 0046 8 6663333), bara säg Magaluf Reunion så vet de exakt vilken kryssning det gäller.
Får slita för att få upp bilder. Helt obegripligt att man kan ha så uselt internet i ett land så stort som detta, men jag är ju nästan mitt ute i ingenstans och det kanske kan förklara allt!
Tänkte berätta lite om dagen, men den är egentligen inte så annorlunda mot de senaste dagarna. Sol, djungel (nåja, nästan) och bad. Och massa god mat i trevligt sällskap.
Okej, jag förstår att ni undrar över mina inlägg och det är helt enkelt så att det är i princip omöjligt att få internet att funka här så jag har använt mycket gamla bilder, för dom kommer jag åt enklare (går bara inte att ladda upp – det tar en timme per bild, och jag överdriver verkligen inte).
Men just nu har jag faktiskt internet! Yes, yes och yes!
Det är underbart här! Kanske lite väl mycket olika djur och ibland alldeles galet varmt, men jag klagar verkligen inte!
Ska försöka komma åt fungerande internet igen så ni får lite mer uppdaterade inlägg!
– Så liten, så söt, men ändå så vuxen? Hon är den persom som jag just nu känner mest för. Hon och jag är så lika just för våra bloggar. Vi förstår varandra så som inga andra vänner förstår oss för mina andra vänner kan knappast förstå hur stressad och illa till mods man blir när man t.ex. går ofixad på stan med 50 pers som stirrar på dig och viskar om dig. Men nu till hennes blogg… hon uppdaterar inte för att hon måste utan när hon har något att skriva om och det gör hennes blogg äkta och inte tråkig. Tycker hon avspeglar sin personlighet väldigt bra i bloggen också.’
Så där skrev en gammal vän om mig förut, 15-åriga jag. Jag blir lite rörd idag även om jag inte känner tjejen som han en gång kände, samtidigt så blir jag lite svartsjuk.
Jag kände inte mig själv på den tiden. Men det är nog inte många som känner sig själva vid 15 års ålder. Jag önskar att jag lärt känna den Paowi. Jag undrar hur hon var. Jag vet att det enda hon åt var Tacobar, att hon hatade att städa och att hon gjorde allt för sina vänner. Som kanske egentligen inte var hennes vänner. Eller dom var det ett tag, sen så försvann dom.
Jag kommer ihåg att hon undrade om det var hon som gjorde fel? Jag kommer ihåg att hon blev sårad. Att hon ofta klättrade upp på taket. Tog med sig en cola och klättrade och satte sig så att hon dinglade med fötterna från huskanten, hon satt där och smygrökte. Redan då herregud, haha…a.
Hon tänkte på varför livet inte var som hon ville. Hon undrade varför pappa var så ledsen. Hon undrade varför man egentligen levde. Hon var rädd för att börja i skolan, hon var rädd för så mycket. Men ändå så var hon så tuff. Rätt tillbakadragen, men tog allting som kritik av människor som var runt henne. Jag kommer ihåg att hon inte brydde sig om vad andra tyckte. Hon var inte rädd för att sticka ner fötterna i mörkt vatten, hon visste att ett nyp i tån dör man inte av.
Idag så kan jag sakna dom egenskaperna hos henne. Men jag önskar att jag hade kunnat sätta mig på huskanten. Tända en mentholcigarett och kolla ut över vackra Söder. Klappa henne på axen och säga att ”äsch det här är småsaker, håll dig kall”. Allting kommer att lösa sig… Jag skulle vilja förbereda henne på vad som komma skall. Sätt på dig kängorna och rätta till hjälmen. För det här året kommer att bli hårt.
Av vad jag kommer ihåg av henne så gick hon till skolan. Åttonde gången gillt tänkte hon, kommer jag ihåg. Att i den här skolan så skulle hon bli kung, nu är det hennes tur att ha ett hav av undersåtar. Den här gången så ville hon vara den som killarna trånar efter, den som tjejerna vill vara. Och inte den tjejen som hon var året innan, där hon blev inknuffad i skåpen och inte fick vara med dom andra på rasterna, där hon låste in sig på toaletter i timmar och hörde hur dom andra pratade illa om henne. Nej, fan, inte den här gången. Och i sina egna ögon så lyckades hon. Hon lyckades bli som dom som hade gjort henne illa.
Idag så hade jag sagt till henne att det är dumt att sätta sig på dom som redan ligger ned. Jag hade sagt till henne. Kommer du ihåg hur du kände dig?
Men det sket hon i. Hon hade lyckats.
Hon lyckades även att bli relegerad från skolan. Grattis.
