Att gå ut när man mår dåligt?

Jag måste erkänna, jag var ute en stund igår med min  vän Adel. Jag vet att det bara var tisdag. Men eftersom att jag knappt lämnat lägenheten sen i lördags natt så började jag krypa på väggarna och jag mådde inte alls bra igårkväll. vid 11 igår så kände jag. Jag måste hitta på något. Och som den sanna vän Adel va så sa han ”vi går någonstans på söder och tar en öl”. Och det var det vi gjorde. Jag drack inte mycket alls. 3 öl tog jag.

Och jag vet att jag skulle haft ett nyktert år. Men jag är för svag nu när jag inte vet vart jag ska ta vägen varken med mig själv eller i livet.Jag känner mig så vilsen, är arg sårad ledsen och besviken samt att jag känner mig sjukt lurad och dum. Jag är så arg på mig själv. Känns inte som att jag har nåt att göra nu när jag blev av med mitt heltidsjobb(mitt ex). Jag vet att det är osunt att inte ha egna mål och drömmar. Det är såklart att jag har mål. Mina sociala medier går bättre än någonsin och snart byter jag bloggplattform till Metros systersida eller vad man nu ska kalla det. Och där får jag en manager, vilket känns UNDERBART. Men när man slutar tänka på sig själv och ens eget inte längre blir viktigt så känns det som att man verkligen förlorat allt. Även om det kanske inte är så.

Nu sitter jag och skyller ifrån mig. Jag är sjukt besviken på mig själv att jag känner att utgångar och alkohol är enda chansen jag har till att må bättre, just nu iallafall.

Är så glad att jag har dig. Du är min bästa vän <3

Helt random

God eftermiddag på er. Idag är en bra dag, eller ganska bra. Det är fint väder och allt känns lite bättre. Idag så är det storstädning på schemat. Det sjuka är att jag nu i vuxna dagar älskar att städa. Sätta på en podd eller ljudbok och bara städa skåp, lister, fönster osv. Det känns så bra i själen och jag blir typ ledsen när jag har städat klart. Eftersom då är det roliga över. Men samtidigt så ser jag smuts och damm överallt nu, sånt som jag inte ens tänkt på innan. Haha vad tråkig jag är som liksom bloggar om städning. Är det ett tecken på att man växt upp? Jag känner mig fortfarande som 19 bara att jag är bättre på att ta ansvar nu. Att det kunde vara så jävla svårt innan. Mina värderingar har inte ändrats speciellt mycket. Men självklart mina åsikter.

Btw, 80 tusen unika besökare 3 dagar i rad. Kul! Även om många bara är så nyfikna om mitt break. Välkomna iallafall.

Loco

Alltså jag blir galen, det är så mycket jag vill göra, men jag har verkligen ingen ork. Jag vill springa till gymmet, laga mat möta upp vänner på stan och kolla i butiker. Men jag kan inte. Ett mirakel att jag ens orkat sminka mig. Jag vet, jag ska inte gnälla så mycket. Men jag har svårt att ljuga om att allt är så bra. Men det här heartbreaket är fan i mig hårt. Innan i tidigare heart break har jag bara gråtit lite och saknat någon dag och endast mått dåligt när jag tänkt på personen i fråga – men dem har jag inte älskat på riktigt, Det vet jag. För då hade jag inte betett mig som jag gjorde i tidigare relationer. Men det här känns i varje cm av min kropp. I mitt hjärta, i min hjärna, det påverkar min sociala förmåga, min lust att hitta på saker,. Även om jag har bestämt mig för att det blir bättre så, att jag vet att vi båda inte kan vara med varandra. Det hade aldrig blivit bra. Så kan jag inte sluta känna tårarna bränna under ögonlocken. Dock så gråter jag inte. Utan dem bränner bara. Jag har gråtit så mycket under våran relation dem senaste månaderna så att mina tårar är typ slut. Och det är så jävla sorligt allting bara. Usch

 

Sorgfaser efter ett break up.

Hej på er. Jag sover betydligt sämre nu. Hatar att sova själv. Dock så har jag inga problem med att somna konstigt nog. På kvällarna så mår jag som bäst. Men jag vaknar och känner panik direkt, det är omtumlande. Men man måste få sörja måste ge saker tid och tålamod är inte min starkaste sida. Låg vaken inatt och läste om dem 8  ”faserna” man går igenom. Jag är en människa som gillar att ha kontroll över mina känslor. Jag tycker om att veta VARFÖR jag känner som jag gör, oavsett om det kommer till träningsvärk eller pms. Jag intresserar mig i vad som händer i kroppen. Osv. jag har kommit fram till att jag är mer Intuitiv än rationell och agerar endast utav känsla utan att tänka efter. Därför brukar jag släppa saker fort eftersom att känslorna styr. Och känslor är ändå en färskvara som hela tiden behöver underhållas.

 Dem faserna man går igenom enligt mig själv. Och några som jag redan tagit mig igenom genom acceptans. Men ligger nog där runt nummer 2/3 nu.

1. Du gråter

Det känns som att hela livet gått åt helvete. Du gråter åt allt som påminner om honom. Det värker i hela bröstet och det känns som att smärtan ALDRIG ska försvinna.

2. Du äter/eller inte äter alls

Grejen är att här så äter man antagligen massor eller inget alls. I sorgfas 2. Men jag måste nog säga att jag äter endast när jag känner mig glad. Så magen håller sig någorlunda platt.

3. Du går LOCO

När den värsta sorgen har gått över bestämmer du dig för att gå ut och festa med dina vänner – du går all in och intalar dig själv att det kommer bli roligt. Vissa kvällar blir awesome, andra blir mindre bra. Men framförallt så kan JAG personligen känna att jag mår bra av att vara ute bland folk.

4. ”Tiden läker alla sår”

Du får höra alla möjliga olika pepptalk av dina vänner och bekanta. Du börjar inse att tiden faktiskt läker alla sår.

5. Du gör roliga saker

Hitta på saker som DU tycker om att göra, saker som får dig glad. Man tar sig upp och blir sugen på att hitta på saker hela tiden.

6. Du börjar dejta

Du skaffar Tinder och försöker desperat hitta någon att dejta. Ibland går det toppen, ibland lite sämre. Du börjar sakta men säkert känna att du är back on track!

7. Du utvecklas

Du börjar känna att det ert break up gjort dig starkare, att du utvecklas som människa. Du hittar sidor hos dig själv som du inte visste fanns innan.

8. Du inser att du är över ditt ex

Du har slutat stalka ditt ex på sociala medier, du mår äntligen bra igen och du inser att du är över ditt ex. Du inser att du klarar dig så mycket bättre på egen hand och att det fanns en anledning till att det tog slut. Skön känsla, va?

STORKEN HAR OCKSÅ EN KUK

 

Att ligga är inte så farligt som man tror. Alla ligger. Alla knullar. Alla förökar. Det är livets gång. Om man knullar i tv, hemma, på en tantrafestival, eller bredvid sin bästa kompis på en utlandssemester ( där måsarna skriker sig hesa) spelar inte så stor roll, det är samma koncept.

Att man sedan ratas för att ligga i tv, beror inte på att man har knullat, utan för att människor tilldelas en ypperlig chans att tycka till, att hata, kommentera, kritisera utan konsekvenser. Det är faktiskt okej att smutskasta någon som har bedrivit sexuella affärer i tv.

Så vad har nu detta med att vara äcklig att göra? Är det äckligt att ligga? Finns det någon som tycker så? 

Att det nu  anses vara äckligt att ligga med folk man inte känner, eller att exponera sig själv i tv handlar inte om något annat än kultur. Jämför det med islam. Människor i Sverige får spader av bara tanken på kvinnoförtryckare och ett tabubelagt samhälle, när man i själva verket ägnar sig åt exakt samma sak själv. Fast på internet.

Har någon av er som kommenterat någonsin läst bibeln? Om ni skulle ägna om så några timmar åt det, upptäcker man snabbt att dessa åsikter härstammar därifrån. Det är tabu med sex.

Sverige dock, är ju ett så öppet och fritt och jämställt samhälle där allas lika värde förespråkas. Där alla sexualiteter och förekommanden är helt okej. Det är okej att knäppa av bh:n på ett badhus i Malmö, det är inte okej att bära burka på dagis, det är okej att inte nämna sina barn vid kön, men det är okej att kalla unga tjejer för äckliga horor för att de har avslöjat sanningen inför hela svenska folket.

Alla Sveriges präktiga damer ligger också med benen utbredda i vädret och skriker av förtjusan. Alla Sveriges kvinnor ligger och kvider och skriker av njutning medan barnen håller för öronen i sängkammaren. Så vad fan spelar det för roll? Kan det verkligen skada med lite ny inspiration innanför sängkammardörren. Att sedan sitta där med ett glas champagne i solnedgången och låtsas att man är en asexuell porslinsdocka född med diamanter och socialkompetens insmetad i käften är mina vänner bara ett spel för gallerierna.

Allt som är naturligt i livet skall slätas över. Allt som handlar om känslor, lust, intriger, drama, kärlek och lögner att göra existerar inte när man kliver utanför dörren. Det är äckligt. Det är äckligt att bara finnas till egentligen. Vi alla kom ju till i en skrikande jävla orgasm, vad fan trodde ni? Att storken flög er hit? Det enda som är sant med storken är att den har en kuk som sätter på alla små storkdamer och slätar över skiten med en flygande scarf. Kanske en Hermes-scarf? Det hör inte hit. 

 

Mallis

Jag känner att jag får panik här hemma i Sverige. Det är inte längre kul att vara hemma och verkligen inte nu. Jag skulle ju egentligen flyttat till Marbella och var 100% redo för det. Eftersom att utgångsläget har ändrats lite så kommer jag att flytta till Mallorca istället. Jag älskar ju den ön. Och dessutom så får jag vara med och hjälpa till att styra upp Grabbarna Grus i Magaluf. Absolut så kanske jag har växt upp och slutat dansa på bardisken och att stå bakom baren, men jag har inte växt upp från att se andra människor glada. Att träffa nya människor, att umgås med mina gamla vänner som bor där nere. Och grabbarna grus klubben är ju faktiskt farligt rolig. Och att jag får komma och jobba där iår igen är superkul. Och den här gången få ta lite mer ansvar.

Nästan varje år jag har vart där så har jag alltid börjat dejta någon. Som det ändå aldrig blir bra med sen. Jag har ju vart där i 5 år i rad och 3 av åren så har jag dejtat. Men åren 2013&2015(även om jag var sjuk typ hela 2015 när jag var där så det kanske var därför). Så är det mina 2 absolut roligaste år där nere. För då har jag bara brytt mig om mig själv, umgåtts med vänner och inte alla fokuserat på killar. Och det är då jag vart som lyckligast. Det är nog dax att börja älska sig själv nu också. Min självkänsla är fortfarande låg då jag skyller allt på mig själv. Då ska man nog inte direkt kasta sig in i dejtinglivet.

Jag ska sola. Bada umgås med fina vänner och jobba hårt.

Förlåt

Pinsamt. Ja som alla säkert har förstått så är det slut mellan mig och Lance igen. Vårat förhållande är ett skämt. Vi bråkade hela tiden om riktiga skitsaker. Lance är världens finaste människa men att gå in i ett förhållande med någon som är SÅ ung är inte det bästa beslutet jag gjort. För även om han känns äldre många gånger så får vi inte glömma att han aldrig vart i en seriös relation tidigare m. Och en grej till, alla verkar alltid tro att allt är mitt fel jämt. Att det är jag som är psyk, omogen och pinsam. Men alla som vart runt oss och sett allt så kan man säga att det inte är mig det har vart fel på den här gången. Bara för att jag vart i dåliga förhållanden tidigare så är det automatiskt Mig det är fel på. Men i det här förhållande så gav jag verkligen mitt allt. Det blev mitt heltids jobb att försöka göra honom nöjd, att han väldigt lätt blir sur på småsaker för att han legat och googlat saker om mitt tidigare liv, hur han ständigt visade mig bilder på andra killar på Instagram och frågat ”har ni legat” svarade jag nej så ljög jag osv och han kunde bli tyst i 3 dagar och inte ens röra mig för att han var tvungen att ”bearbeta det”. Och för vissa kanske det inte är konstigt.

Men jag klarar inte av när Lance blir tyst. Jag får panik, kan inte sova och tror alltid att det har kommit upp något eller att han sett något. Priset man fått ta när man levt i det offentliga livet så länge. Då blir jag extremt jobbig och frågar ”är det nåt”

15.0000 gånger tills han blir irriterad. Det blir bråk och jag säger dumma saker som han sen aldrig kan släppa och berättar dem grejerna jag sagt 3 gånger om dagen i 3 månader framåt. Jag ångrar mig och känner mig dålig. Och det var exat det som hände igen. Det är i princip Ls enda dåliga sida, att han aldrig kan släppa något. Men den här gången så lämnade han mig, som han gjort 10 gånger tidigare.Och man kan inte vara i ett förhållande där det är så. Det tråkiga med oss är att vi fortfarande älskar varandra så jävla mycket, och jag vet att vi båda vill vara med varandra. Men jag vet att det aldrig kommer att gå. Vi funkar inte, våra personligheter funkar inte ihop. Jag har för första gången fått veta hur det känns att ha ont i hjärtat, absolut så har jag känt sorg över ett break up tidigare. Men nu så gör det verkligen ont. Det värker av saknad sorg och allting och det känns som att det aldrig någonsin kommer att gå över. Hur slutar man älska någon? . Att jag gjorde tatueringen ångrar jag inte. Tyvärr så kan ni inte trycka på det när ni försöker vara elaka och taskiga ni som vet ALLT om mig och hur jag är bakom stängda dörrar. Den här gången kommer det inte att bli vi igen. Det vet vi båda. Kanske i framtiden. Men inte en på ett jäkla tag iallafall.

Var snäll och fråga inte mer om det här. Och förlåt för att allt blivit så pinsamt.

Whitening stripes!

Inlägget är i samarbete med belissasNu har belissas äntligen fått in mina favoriter whitening stripes. Det går fortare och är mer smidigt tycker jag.

När man tar ut dem så är det två tunna plastgrejer med klet på(gelén som bleker tänderna)

Borsta tänderna och gnugga sen dem torra med papper sen sätter du fast den långa delen med klet på(haha) på övre tandraden. Sen har du på dig dem mellan 20-30 minuter. Och man kan göra två gånger om dagen. Tills man uppnåt önskat resultat.

Och jag har fixat en rabattkod till er! Där ni får hela 50% rabatt på whitening stripes om ni uppger STRIPS50 när nu handlar! Gå in här för att handla.

http://www.belissas.se