Författare: Paulina Danielsson

Hej hopp. Sov as länge idag och är uttråkad. Så drar in till stan och möter upp min gamla vän. Ska bli kul att kolla stan en onsdag. Ska inte dricka idag då jag har en viktig behandling imorgon:)

Såhär ser jag ut idag!

Jag började söka på Tristan Björling, då jag ÄLSKADE han i idol så jag googlade hans namn och kom in på FLASHBACK. Som är ett forum som egentligen inte borde få existera eller att människor ens kan få uttrycka sig sådär om någon som inte finns på jorden längre. Vila i frid Tristan <3  Hans död tog faktiskt en del på mig(och det är självklart att det är hemskt när någon lämnar denna jord oavsett, speciellt i ung ålder), kanske var det för min crush jag hade på honom eller för att jag älskade hur genuint glad han blev när han gick vidare. Han verkade vara en fin människa iallafall.Men efter det gjorde något väldigt dumt. Jag gick in på FLASHBACK och tryckte in ”paow”. Vilket jag inte borde gjort. Där stod det. Och även om jag inte bryr mig, så bryr man sig. Det här är alltså vad människor tycker om mig baserat på vad dem läst/sett i media.

”knarkhoran” ”Trött, jävla kokaintorsk som tror sig tjäna stora pengar med deklarerar 260k/år.” ”Jag har alltid tyckt att hon är en vidrig skabbig tjej ! Vet inte det är något som äcklar mig
Dessutom sägs det att hon har HIV, psoraisis och diverse könssjukdomar, usch !” ”Efter ha sett lyxfällan kan jag bara beklaga denna misslyckade jävla mupp som saknar allt vad intelligens innebär.
Synd om hennes föräldrar som helt misslyckats med att berätta för henne om lite basic saker i livet fy fan de måste känna sig misslyckade……bruden är helt tappad och jag hoppas verkligen denna mupp blir dissad av allt och alla så hon tvingas ta ett vanligt kneg och vakna hur Hollywood-drömmen.” ”blir förvånad om hon blir över 30” ”vad har hon gjort med sig själv. Hon som brukade vara så söt” ”helt klart knullbar efter ett par öl, men inte vacker på något sätt”

Och detta är bara 1% av alla 460 sidor som finns om mig. Men ändå så försöker jag tänka att man på något sätt lyckats få den uppmärksamheten man ville åt som yngre . Men vad är den värd nu? Det står trots allt om mig överallt på internet, allting jag gör blir en nyhet även om det nu handlar om att få ett sugmärke. Men att ha spelat in tv, rest utomlands , tydligen legat runt tillräckligt mycket för att bli kallad en ”promiskuös hora ” av vad jag tror är medelåldersmän. Det är tydligen väldigt hemskt att bara ha taxerat lite ett år, det är tydligen dåligt att ha haft 3 misslyckade relationer med en otrohet, att ha exprimenterat med droger. Men ju mer jag skriver detta just nu. Så ser jag mönstret, jag har växt upp i ramljuset och det har inte vart jätte glammigt. Alla gör misstag i livet, bara att jag gjort mina offentligt. Och det är klart att jag har förändrats, jag har inte samma kropp som när jag var 17. Jag har rest levt och solat. Och bara för att jag är öppen med sex, så ligger jag INTE med vem som helst. Men jag ligger när jag vill.

Och jag växer fortfarande upp men ändå så känns det som att vissa folk försöker få mig att tro att mitt liv är över på något sätt. Jag fyllde 26 år förra veckan. Herregud jag har säkert 50 år till att leva och minst 10-15 år till att skaffa barn, och jag kanske inte ens vill gifta mig. Jag kanske bara vill ha barn. Jag är inte rik på något sätt, mitt liv är lagom glassigt och jag kan resa vart fan jag vill. Och visst jag förstår att Paradise Hotel inte är för alla, så ni troll som sitter där och kommenterar att jag vart med kollar ju uppenbart på det? Vi alla är samma, vissa är bakom och vissa är framför. Men jag står för underhållningen isåfall.

På något sätt ger dessa negativa kommentarer om mig bränsle till att vilja försätta. Vissa vill vara slavar för samhället, men det är inte jag inte just nu. Jag tror inte att det sitter många högutbildade människor och kommenterar mitt utseende eller mina misstag. Jag försöker alltid att kolla på mig själv innan jag dömmer andra. För ingen är perfekt. Och är du det, då är jag glad för din skull.

Oj vad jag skenade iväg i detta inlägget. Men jag mår bättre efter jag skrev det. Tack till mig själv.

Och vet ni om en sak? Man är INTE sina misstag, låt inte dina misstag definiera vem du är som person.

En bild på mig som är tagen för 10 år sedan.

Och en bild på mig och Viktor tagen för 6 år sedan typ.

Och en bild på mig från denna vecka. Och trender ändras, grått hår är inne, markerade ögonbryn är inne osv. Looks ändras, människor också <3

Ja jag kommer inte att nämna några namn i det här inlägget. För då blir ju det någon form av uthängning. Och det är ju SÅÅÅ fel, men att snacka skit om än på stan till människor och företag man inte känner. Det är okej och därför ger jag tillbaka med samma mynt till mina följare.

Jag blev vän med en person för många år sedan, som då levde på a-kassa/soc  och hade någon sorts dröm om att jobba med sociala medier. Och där var jag en bra port in men jag tyckte det var okej. För det var trots allt min vän För vi hade även ganska så kul ihop även om vi hade olika intressen. Han köpte följare och hade väldigt höga skulder och ville INTE jobba som något annat än influenser, vilket inte är fel men det beror kanske på lite hur man prioriterar speciellt när man har så pass höga skulder. Och han hade ingenstans att bo och nästan inga pengar så jag lät han bo på min soffa i flera år. Han har även skrivit att jag behandlade honom som en städare, men bjuder jag på mat 7 dagar i veckan så hur jobbigt kan det då vara att diska och dammsuga? Sen hjälpte han mig att storstäda ett par gånger vilket egentligen inte är konstigt då man bor ihop eller har jag fel? Han skyllde på att han förlorade ”vänner” genom att vara vän med mig. Men jag tvingade eller förväntade mig aldrig att han behövde STÅ UPP FÖR MIG mot folk. För på riktigt så har jag aldrig brytt mig om människor som tyckt illa om mig. Det var hans val att göra på det sättet så att vända på det som att det är mitt fel att han inte är vän med typ Antonjia Mandir och Jasse osv. Vilket jag inte riktigt håller med om.

Att jag är en knepig och känslig person vet vi ju alla, och eftersom jag vart ”känd” så pass länge så har folk i min närhet nästan alltid hållit med när jag pratat och skrattat åt mina skämt fast än dem inte var roliga. För eftersom ”vissa” tycker att jag är känd eller va fan man nu kallar det så ger det än jäkligt mycket medvind. Att vara vän med mig har både för och nackdelar. Vilket har gjort mig känslig mot svek. För hur kunde någon inte hålla med mig? Det här är alltså något jag är 100% medveten om idag och jag vet om att det är därför jag förlorat många av mina vänner som inte gjort som jag vill. En fördel med att växa upp och få insikt.

Men han sa ALDRIG något. Och på riktigt, vem står ut med någon i 5(!!!!)år för att sen bara vända och från ingenstans bara skicka ett rent utsagt vidrigt sms där han avslutar våran vänskap för att jag ”snackat” skit om han. Vilket inte stämmer, det är klart att man tjafsat och jag har vart trött på varandra och sagt till våra gemensamma vänner att jag är lite less på att han inte haft NÅGRA som helst drömmar och visioner än att supa sig full en tisdag. Och ja, då började jag ta lätt avstånd eftersom att jag blivit äldre. För att när man blir äldre så börjar man tröttna på att folk bara vill vara min vän för att komma in på krogen, för att äta sponsmiddagar och/eller leva nåt liv som ser ”glassigt” ut på Instagram samt låna kläder av än. Jag har kämpat i HELA mitt liv för att komma dit jag är idag. Sen när man slutar erbjuda ”mitt glassiga liv” med sponsmiddagar och champagne så tröttnat folk på än.

Jag är vuxen nu, jag vill inte bli utnyttjad. Och efter han försvann från mitt liv så har jag tagit mindre droger, jag har festat mindre och jag har blivit bättre på att ta tag i saker. Jag har äntligen börjat följa mina drömmar genom att omge mig med människor som jobbar stenhårt och som inspirerar mig. Jag har också lärt mig att trivs i mitt egna sällskap. Vilket jag inte gjorde innan. Och jag mår bra, trots den värsta sommaren i mitt liv.

Sen vet jag som sagt att jag inte är perfekt, jag är dominant och har mitt sätt att vara på. Och alla människor tycker inte om mig. Och det gör mig ganska unik. Men att han nu hotar mig med att försöka förstöra för MIN pappa som hjälpt honom SÅ mycket är bara sjukt för att jag skrivit till företag jag samarbetar med att han köpt följare vilket jag egentligen bara tycker är snällt. Mot företagen då..

Men iallafall, jag tröttnade på att ta med han på event, jag tröttnade på att han aldrig hade pengar och ja helt ärligt så tyckte jag inte om att han använde MITT namn utan att fråga mig för att söka spons hos diverse företag. Han ville mig inget väl i slutändan. Och om vi nu var vänner så länge, och om jag vart så hemsk under alla dessa år. Då stannar man väl inte kvar utan en dold agenda? Eller har jag fel.

Kommer inte att kommentar detta nåt mer. Men så många som frågat, det här är min sanning och mina känslor. Vem som har rätt och vem som har fel ligger i betraktarens ögon.

Lägger upp en FIRE ass bild på mig som visar att jag mår bra utan giftiga personer i mitt liv.